Godissug
Igår så blev jag och Joi lite godissugna så vi gick till Tungelsta. Det är liksom inte som att promenera ner till kiosken på hörnet utan nu är det 6 km till tungelsta och 6 km tillbaka.
Mycket var nog för att vi inte hade så mycket att göra men det var ganska så trevligt att ta en långpromenad, vi gick ganska långsamt så det tog typ 2 timmar.
En larv med spikes som Joi hittade på vägen från Tungelsta
Sen gick vi hem och åt middag, sen åkte vi hem till Joi och gjorde inte så mycket jag somnade medans Joi kollade på film.
Idag har jag huset för mig själv och försökte ornda någon form av filmkväll men verkar inte som om någon vill komma hit så jag försöker hitta på någonting annat att göra.
Jag har kommit fram till att jag inte ska köpa en ny bil längre, ska behålla min fula röda bil.
För jag ska köpa häst istället och då behöver jag en bil som är billig i drift och det är min fula röda fräser.
Så nu har jag verkligen bestämt mig för att spara pengar till det istället, känner att jag måste tillbaka till min största hobby och hästar är verkligen det. Det kommer bli så mycket lättare för mig att träna eftersom jag tycker det är roligare att träna tillsammans med en häst.
Så nu har jag ett mål att sikta på och jag tänker inte ge upp, jag ska bli hästägare :)
Jag vill inte bli sjuk eller gammal!
Var med mamma på sjukhuset i måndags och jag kan bara säga att det var ett gäng inkompetenta idioter som jobbade på Huddinges Akut.
Läkaren som hade hand om mamma på söndagen kom fram till att det var nog bäst att kontraströntga hela benet för att verkligen kunna se säkert om det var en propp.
Ingenting konstigt med det, bättre att se 100% säkert än halvsäkert med ultraljud.
Så vi får ett rum och det kommer in en sjuksköterska som ska sätta kanylen i en ven på ovansidan av mammas fot.
Hon börjar linda av mammas bandage som hon har på foten och efter en stund så säger hon:
"Men du har ju ett sår här???"
Mamma svarar: "Ähm, ja. Jag är ju nyopererad."
"Ojdå, det hade jag ingen aning om, jag ska gå och hämta en läkare."
Då har alltså inte läkaren som har begärt kanylsättning informerat sjuksköterskan om att mamma är nyopererad.
Men läkaren sa att det var ingen fara att sätta kanylen på ovansidan av foten.
Sagt och gjort, sjuksköterskan var jätte duktig och jätte försiktig, dock så var läkaren lite otrevlig och divig skulle jag vilja kalla henne.
Men iallafall så höll jag på att tuppa av när kanylen väl satt där, för sköterskan fick inte på korken så det började rinna ut lite blod och jag blev fruktansvärt illamående och var tvungen att gå ut, men gick tillbaka in igen efter en liten stund och då var jag enligt mamma helt likblek i ansiktet.
Jag brukar inte reagera på blod annars eller sår och så där, men den här gången blev det lite för mycket för min del.
Sen fick mamma komma upp till röntgen och då fick jag vänta ute i väntrummet, till mitt sällskap hade jag en TV med BBC på men inget ljud så var ganska meningslöst att kolla på den.
Det var även många gamla människor där, inte bara på röntgenavdelningen utan på hela sjukhuset och det var verkligen hemskt att de hur de låg där helt hjälplösa och inte orkade med någonting.
Av vissa som jobbade där så blev de behandlade som om de inte hade några känslor eller var av människovärde, som om de bara var självlösa paket som låg där.
Så fruktansvärt hemskt att se.
På röntgenavdelningen så var det en söt liten tant och hennes man och jag tyckte så synd om henne för hennes man var så otrevlig mot henne.
Hade velat säga till honom att vara snäll mot sin söta tant, men hans såg så sur och grinig ut så vågade inte, sen vet man ju inte varför han var grinig heller. Känns dumt att lägga sig i deras prat.
Iallafall röntgen visade att det inte var någon propp så det kändes lättande att höra.
Så vi begav oss tillbaka till akutmottagningen och där fick vi sitta och vänta i över 40 minuter.
Under tiden vi satt där så kom det en läkare från en annan avdelning och frågade en av dem som jobbade där:
"Har ni det alltid så här lugnt?"
"Jo, de flesta vänder sig till vårdcentralerna och närakuterna nu för tiden."
Och jag kan ju bara säga att jag förstår varför efter den här visstelsen på sjukhuset.
Sen efter 40 minuter så frågade mamma en manlig sjuksköterska om svaret på röntgenplåten och då gick han och hämtade en läkare.
Den här gången var hon faktiskt riktigt trevlig och proffesionell. Hon och en läkare från ortopedavdelningen ville kolla hur såret såg ut så att det inte var infekterat så de ville ta bort resten av bandaget ute i korridoren och då blev jag faktiskt lite förbannad och sa att ska ni inte rulla in henne på ett rum med tanke på smittorisken?
Svaret jag fick var att:
"Hmm jo det kanske vi borde göra."
Så ett rum blev ordnat och de tog bort resten av bandaget och då var det ortopedläkaren som tog bort bandaget och det var ju sårvätska som satt fast i stygnen och då struntade hon i att fukta bandaget så att det skulle släppa lättare.
Det är väl inte meningen att pacienten ska få mer ont????
Sen la de bara hennes fot på britsen utan något sterilt underlag, det kan ju faktiskt ha varit hur många som helst som haft fötterna där och det är inte trevligt, vem vet var deras fötter har varit innan!?!?!
Men såret såg fint ut iallafall och skulle bara läggas om på nytt.
Då fick hon ha såret utan bandage jätte länge och sen kom den manliga sköterskan och skulle först dra ut kanylen, sen gick han ut i korridoren och hämtade tvättlappar och så där till mammas stygn.
Jag sa till mamma:
"Att du måste be honom att byta handskar för nu har han varit ute och tagit i dörrhandtag och så och fatta hur många det är som har tagit i dem innan."
Han bytte handskar och började tvätta rent mammas sår. Sen gick han ut igen och bytte handskar när han kom tillbaka. (Duktigt, du lär dig snabbt.)
Sen så skulle han lägga om foten och lämnade det halvfärdigt Så jag fick göra klart det..
Så jag kan bara säga att jag tänker aldrig bli sjuk och aldrig bli gammal, speciellt inte i en kombination, speciellt inte på huddinge sjukhus!
Det som jag störde mig mest på var att innan ortopedläkaren ville ta av bandaget så sa hon att mamma hade ont i benet för att hon hade överbelastat foten så att det var någonting muskelärt som gjorde att det gjorde ont.
HALLÅ!!!!! Mamma får inte ens stödja på foten på 6 VECKOR!!!!! Idiotläkare!!!!
Nä aldrig mer Huddinge Sjukhus med de däe dåliga rutinerna som de hade där!
Igår blev det jobbet igen och det gick bra, rasade ingenting iallafall. Fick köra bib (Bag In box, eller koncentrat) lite S6a och lite burk. Kändes riktigt bra att jobba flest timmar med mitt gammla skift, de är mycker roligare människor som jobbar där än på det andra.
Sen bar det av hem och väl hemma så var mamma så uttråkad och ville hitta på någonting så det blev att jag och Marika grävde mask och sen blev det en sväng till Söderby Brygga för att fiska lite.
Tre fiskare
Mammas snygga ortos, den går att ta av som tur är, annars kanske hon blir robot på heltid :O
Marika fick första fisken som var en mörst samt flest fiskar. Jag fick bara en liten aborre. Så fort vi hade fått upp fiskarna så släppte vi i dem igen :)
Storfiskaren själv som försöker fånga gammelgäddan på metspö
Sen idag har det varit jobb idag igen, körde samma som igår, eller jag fick hjälpa till på ett lass också :)
Sen så ringde mamma och sa att Flisan verkade vara jätte sjuk och att hon inte orkade gå eller någonting så hon trodde att hon inte skulle orka längre. Så i princip så bestämde vi att vi skulle ta bort henne ikväll om hon var sjuk när vi kom hem.
Så jag bröt mer eller mindre ihop på jobbet och sen visade det sig när jag kom hem att Flisan verkade lite trött men kom och hälsade som vanligt i dörren. Samtidigt som jag blev lättad att hon fortfarande var vid liv och verkade må bra så blev jag ändå fundersam över vad det var som gjorde att hon hade mått så dåligt tidigare idag.
Kändes iallafall bra att jag skulle ha hunnit säga hejdå till henne och så där. Hade nog inte klarat av att hon lämnade oss bara så där. Frisk ena dagen och jätte sjuk andra dagen, men som tur var så var det förhoppningsvis inte så den här gången. Hon börjar ju bli lite till åren nu också så man går i princip bara runt och väntar på att det kommer hända henne någonting som gör att hon kommer springa på det evigt gröna ängarna.
Söndag och sjukhusbesök igen :/
Igår så åkte jag hem till Emelie för vi skulle till södertälje och kolla på hur tatueringen ska bli. Jag fick köra Lars bil för han skulle också med men orkade inte köra själv, alltid trevligt med lite omväxling :)
Vi åkte iallafall till södertälje och först var det ingen som var i tatueringsstudion så vi var på väg att åka därifrån och när vi passera med bilen så såg vi att det var öppet så då fick vi vända och åka tillbaka igen :)
Tatueringsskissen såg jätte bra ut men jag har funderat lite nu och vill göra den lite mindre :) Men vi ska dit imorgon igen och boka tid så då ska jag framföra mina önskemål tll Pelle. Han heter så som ska tatuera oss :)
Måste lämna 500 kr i förskott också så man verkligen kommer på den bokade tiden :)
Vi åkte även till Ikea för Emelie skulle köpa en skohylla och när vi skulle låsa upp bilen med larmdosan så hade batterierna dött så vi fick gå in på ikea och skruva isär dosan och sen gå till Jula och köpa batterier :P
Sen bar det av till Donken :)
Sen åkte jag hem till Joi, fick en störtskur över bilen så såg ingenting genom rutan trots att jag hade vindrutetorkarna på full hastighet, sen var det typ översvämning på vägen vid Gudö så nu har man fått bilen underredstvättad också :)
Efter att regnet att lagt sig så åkte jag och Joi och badade i Alby, det var trevligt och faktiskt årets första dopp :) Vet att jag är seg men är en riktig badkruka :)
Senare mötte vi upp Thomas och gick och bände bort tangetbordet från Kims händer, vi var ute en stund sen gick vi upp till Joi och där fastanade killarna framför datan och jag somnade på sängen, tills Kim började bråka med mig, sen somnade jag igen :)
Hade tydligen uppfattats som tråkig, men jag behöver min skönhetssömn :)
Idag så har jag inte gjort så där jätte mycket Tommy ringde och sa att mamma fått åka in på sjukhuset igen, mamma tror att hon har fått en propp i benet. De har tydligen varit och pratat med läkare på ortopeden och sen tagit massa prover så nu har hon blivit iväg skickad till medicin vilket hon skulle bli om läkarna trodde det var en propp.
Känns jobbigt när mamma åker in på sjukhuset för hon har alltid varit så stark och "frisk" (snarare inbillningsfrisk men ändå), sen så helt plötsligt så händer det henne en massa saker som gör att hon inte längre orkar vara sig själv riktigt längre.
Först hjärtat med dubbelslag, jätte högt blodtryck och låg puls, sen så har hon haft olika inflammationer i lederna, sen foten och nu det här.
Förhoppningsvs så har hon fler än 9 liv.
Jag vill ju inte visa för marika att jag är orolig, för då kanske Marika blir oroligare och jätte rädd och det vill jag ju verkligen inte.
Men samtidigt så känns det jobbigt att visa sig osårbar, skulle bara vilja ligga inbäddad i sängen och gråta just nu.
Vill verkligen att mamma ska bli frisk och bli av med alla sina sjukdomar och krämpor, vet ju inte hur mycket till hon kommer att orka.
Speciellt inte eftersom Marika har problem med sin reumatism, jag har problem med min rygg och samtidgt som mamma har en del andra saker som hon inte riktigt vet hur hon vill göra med.
Jag önskar verkligen jag kunde göra allting bra.
